Varför fiskar Agne?

Sportfisket växer i Sverige. Fler fångar fisk, men aldrig har svenskarna kastat tillbaka lika mycket av fångsten som nu. Agne Sjöberg fiskar minst en gång i veckan, men inte för att ha mat på bordet.

Text: Maja Larsson Foto: Max Larsson

Vinden är sydvästlig och, ärligt talat, ganska kylig. Agne Sjöberg står på en parkering i Askim och klär sig för att klara av några timmar i midjehögt vatten. Utanpå de vanliga långkalsongerna trär han fiberpälslångkalsonger. Därefter raggsockar, skidsockar, vadarbyxor, fleecetröja, en tunn täckjacka och utanpå det en vattentät jacka. Keps, solglasögon och stabila kängor med dobbar under.

– Det är det här jag fiskar för, säger han och gör en svepande gest över havet, den bergiga udden och det torra gräset.

DSC_9834

Vi är mitt uppe i havsöringssäsongen, som började 1 april. Den dagen firade Agne med att fiska ”som en galning”. Säsongen pågår bara till sista september – resten av året är det förbjudet att fånga havsöring – och fram tills dess tänker Agne fiska minst en gång i veckan.
– Havsöring är roligast. Den är svårläst på något sätt. Ibland är det hur lätt som helst, andra dagar går man igenom hela fluglådan utan att få något. Man ser att det finns fisk i vattnet, men ändå står man hela  dagen och får ingenting. Men det ska fan inte vara lätt, säger han medan han vandrar ut på Marholmen, en udde i Askimsviken som han testar för första gången.
I ena handen bär han en håv. Runt midjan sitter ett bälte med vattenflaska, kniv, sax och två lådor med hemknåpade flugor. Och ett flugspö, förstås.

Agne har fiskat i hela sitt liv. Han är uppvuxen på Vrångö i Göteborgs skärgård med en yrkesfiskande pappa, och flugfiske började han med i åttan. Men den senaste tiden har han märkt att fler upptäcker de bra ställena. En miljon svenskar fiskar på fritiden, och sportfisket växer i Sverige. På nätet finns mängder av forum för sportfiskare, och de senaste åren har det startats mässor för likasinnade. Det finns tio olika tidskrifter om fiske på den svenska marknaden, varav fem har startats på 2000-talet. Sportfiskarna, Sveriges enda stora förbund för utövare, organiserar 55 000 medlemmar.

– Medlemmarna ökar lite hela tiden, men inte jättemycket. Däremot upplever jag att intresset för fiske är större nu än tidigare. Till exempel visar TV4 en hel del program om fiske. SVT också, säger Sportfiskarnas informationsansvariga Joel Norlin.

DSC_0081

Fyra av fem fritidsfiskare, däribland Agne, är sportfiskare. Det vill säga: de fiskar med handredskap och har nöje och rekreation som motiv. Mer sport än så behöver det inte vara. Resten av fritidsfiskarna kallas husbehovsfiskare, och fiskar för det mesta med mängdfångande redskap som nät, ryssjor eller tinor. Husbehovsfiskarnas fångster är stora, men antalet utövare minskar hela tiden. Och det går en tydlig trend bland Sveriges fritidsfiskare. De har aldrig tidigare kastat tillbaka lika mycket fisk som nu. 1995 behöll fritidsfiskarna 80 000 ton fisk. År 2006 behölls inte ens en fjärdedel av den mängden.
– Det är upp till var och en vad man gör med fångsten. Fisk är gott och nyttigt, och så länge man håller sig till de regler som finns så får man ta upp den. Men allt fler är medvetna om att man inte ka ta upp för mycket. Det finns ju en risk att fisken tar slut, säger Sportfiskarnas Joel Norlin.

DSC_9854

Agne öppnar en av fluglådorna och väljer ut en liten, beige som ska se ut som en räka. Han knyter fast flugan i fiskelinan och biter av överflödig tråd med tänderna.
– Jag går ut och ser om det är någon hemma.
Han kliver ut några meter i vattnet och börjar svinga sitt spö. Fem, sex kast fram och tillbaka för att få bra längd och sving i kastet. Sedan låter han linan lägga sig i vattnet innan han börjar dra in den. På tillbakavägen är det tänkt att en fisk ska nappa. Men ibland tar det tid. Förra helgen fick Agne upp tretton öringar. En enda, på drygt två kilo, tog han hem och den ligger i frysen. Han fiskar inte för att ha något att äta.
– Jag föredrar att brottas lite med fisken, och när jag har fått upp den tackar jag för en god match och kastar tillbaks den. Ibland tar jag hem lite till min flickvän. Men man får bara ta fiskar som är över 45 centimeter långa, säger han.

DSC_9993

Men för somliga är två kilo havsöring inte mycket att skryta med. I Storfiskregistreringens Hall of Fame finns de utövare som dragit upp störst, tyngst och ovanligast fiskar. För det går förstås att tävla i fiske. Vill man ge sig in i den tävlingen gäller det att ta upp storfiskar, och för dem gäller särskilda viktangivelser. Minst 7 kilo ska en havsöring väga för att vara en storfisk. Småländska Leif Krause, 34, är just nu Sveriges bästa sportfiskare. Med 57 storfiskar registrerade i Sportfiskarnas databas är han självklar i Hall of fame. För varje tiotal registrerade fiskar har han fått en utmärkelse och en lagerkransnål. Den senaste, den vita som delas ut till fiskare med 50 storfiskar i bagaget, är det bara tre i Sverige som har.

Leif Krauses fiskeintresse tog fart i tioårsåldern. Han berättar att han har lugnat ner sig lite nu, men i tio år fiskade han 200 pass om året.
– Ett tag var det verkligen galet. Då kunde jag sticka tidigt på morgonen och fiska innan skolan. Sedan duschade jag i gympahallen, genomförde skoldagen och sedan åkte jag och fiskade igen, berättar han medan han kör bil från föräldrahemmet i Kalmar till sin egen bostad i Nässjö.

Han är en alldeles vanlig man, med fru, en elvamånaders dotter och ett jobb som produktchef på ett företag som säljer lås. Han åker på vanliga semestrar ibland, skidresor och solresor. Just nu är han pappaledig och har ganska gott om tid för fiske. Dessutom trivs dottern vid vattnet. Men Leif var bäst i Sverige långt innan pappaledigheten. Det har krävts mycket tid, och en hel del utrustning också. Där hemma har han ett dubbelgarage och ett helt rum fullt av fiskegrejer. Minst 40 spön, en båt och utrustning för all typ av fiske man kan föreställa sig. Men inte heller han brukar plocka upp fisk för att äta den. Han kastar tillbaka åtminstone 95 procent av allt han fångar.
– Jag är nog ganska mycket tävlingsmänniska. Jag vill hitta de största och fånga så många som möjligt. Det har alltid varit en drivkraft för mig, säger han.

Hade det kunnat bli något annat än fiske?

– Alltså, jag spelar innebandy och fotboll också. Men jag har fisket i mig. Jag måste ut. Egentligen är det mest njutning. Jag hade fiskat även om det inte var tävling, och egentligen tävlar jag mest mot mig själv.

Leif Krause stannar bilen. Det är 17 mil mellan Kalmar och Nässjö och han ska meta lite på vägen. Han går in i en butik för att köpa bröd att agna med.
– Men de verkar inte ha rätt sort. Det måste vara helt nybakat så man får den där skorpan. Jag hittar inte det. Jag får leta vidare.

DSC_0733

Sven-Erik Karlsson är docent i sociologi vid Karlstads universitet. I slutet av 2012 släpptes hans rapport ”Från fiske och jakt till hälsofrämjande motion”, där han beskriver hur bland annat fritidsfisket i Sverige har bytt fokus. Att stå timvis i midjehögt kallt vatten för att fånga fisk, för att sedan kasta tillbaks den i vattnet, hade varit helt otänkbart för drygt hundra år sedan.
– Mot slutet av 1800-talet började adeln och överklassen fiska som en del av det friluftsliv som var något nytt då. Inspirationen kom från England. Man ville ut från städerna, och det var bara de rika som kunde syssla med den här typen av friluftsliv till en början, säger Sven-Erik Karlsson.

Han skriver i sin rapport att fisket har genomgått “en utveckling från matproduktion till kommersiell antivardaglig naturturistisk verksamhet”. Istället för ett sätt att överleva, har fiske blivit en livsstil som man väljer. Eller, snarare, som män väljer. Två tredjedelar av fritidsfiskarna är män. Tittar man på de som fiskar ofta, mer än 20 gånger om året, är skillnaderna ännu större.
Sven-Erik Karlsson hänvisar till en rapport om könsskillnader i friluftslivet som kollegan Anna-Lena Haraldsson står bakom. Den visar att kvinnor är överrepresenterade när det handlar om aktiviteter som präglas av social samvaro och motion: åka pulka med barnen, gå stavgång och ha picknick. Män, däremot, tycks välja aktiviteter som innebär större fysik ansträngning och mer utrustning: fiske, jakt, åka motorbåt. Det är inte lika viktigt för männen att umgås kring friluftsaktiviteter, och för vissa kan fisket till och med vara ett sätt att komma ifrån familjen lite. Sven-Erik Karlsson tror att mansdominansen beror på traditioner från förr.
– Männen var ute och fiskade och jagade, medan kvinnorna var hemma. Att det är fler män som fiskar idag beror förmodligen på traditionella könsroller och inte något annat, säger han.

 

Hittills har det varit öde på Marholmen, men nu syns en annan flugfiskare gå och svinga sitt spö.
– Han har inte heller fått något, va? Det känns bra. Då är det inte jag som gör fel, säger Agne.

Han börjar bli frustrerad. Det har gått tre timmar och fortfarande har ingen fisk nappat. Flera gånger har han bytt fluga, och han har sett massor av fisk i vattnet.
– Jag har fått nafs flera gånger, men de har släppt hela tiden. Jag tänkte gå tillbaka till där vi var först.
Återigen vadar han ut i vattnet. När det rycker i linan och fisken lurar honom igen, snärtar han spöt i vattnet, klart irriterad. Det har blåst upp ännu mer. Det går gäss på vågorna i den lugna viken. Efter ytterligare en halvtimme börjar det regna. Då ger Agne upp och vi går tillbaka till bilen.
– Jag är faktiskt lite besviken över att det inte blev något napp, säger han trumpet.

Men du sa tidigare att det inte var nappet som var det viktigaste?
– Det är såklart kul att få något. Om det inte var viktigt hade jag ju kunnat strunta i att köpa all min utrustning. Jag gör inte det här bara för att vara ute i naturen.

Några dagar senare kommer ett sms från Agne. Det är en bild på honom och en jätteöring. Han har många sådana bilder på sin Facebooksida – för innan fisken släpps tillbaks i vattnet kan man gärna låta sig fotograferas med bytet. Därför har Agne alltid med sig en vattentät kamera på sina fisketurer. Han skriver:

“Jag var ute i onsdags med en kompis och fick den här havsöringen på 51 cm. Bara så du vet att jag kan fånga fisk.”

DSC_9909

Namnlöst-2